Möten på jobbet avslöjar maktförhållanden

Under många år har universitetslektorn Susanne Andersson följt chefer på mellannivå och studerat hur de leder möten på jobbet. Hon har bland annat tittat på betydelsen av talutrymme, bekräftelsemönster och placering vid bordet. En slutsats är att det redan innan mötet börjat går att observera vem som har den sociala makten.

Bild: Privat

–  Då visas vem som anses viktigt. En chef som kommer tio minuter försent väntar man kanske in, medan man börjar mötet utan att Pelle eller Stina har kommit. Det handlar om vilkas närvaro och röster som är viktiga, säger Susanne Andersson som arbetar vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet.

Hon har också analyserat positiva och negativa bekräftelsemönster under ett möte. En positiv bekräftelse är till exempel att nicka instämmande när någon talar, ha ögonkontakt eller ge ett erkännande genom att säga ”precis som Sara sa nyss”, när man själv får ordet.

– Det är olika sätt att stärka den som just talat, säger Susanne Andersson.

Ett negativt bekräftande däremot kan vara att sucka när kollegan talar, titta ut genom fönstret eller säga rakt ut att ”det där är inte intressant” när en mötesdeltagare kommer med ett förslag.

– Avfärdande gester eller kommentarer underminerar en persons position.

Se till att alla får utrymme

Susanne Andersson menar att sociala maktstrukturer på arbetsplatsen blir särskilt tydliga i mötessammanhang. Vill man som chef skapa likvärdiga villkor under jobbmöten behöver man därför identifiera maktordningarna och se till att alla får talutrymme.

–  Det gäller att se till att de som brukar vara tysta på mötena också får uttala sig för att komma med sina idéer. Det handlar om att ta tillvara värdefull kompetens.

Men det är inte alltid stort talutrymme ger mer social makt och inflytande, enligt Susanne Andersson.  Att ta för stort talutrymme och försöka övertyga andra kan också vara ett uttryck för maktlöshet.

Går att bryta mönstren

I sina studier såg Susanne Andersson också att det fanns en hierarki i hur man placerade sig vid mötesbordet, att det alltid var den som satte sig vid kortändan som förväntades leda mötet. Likaså påverkade det hur långt i förväg man fick dagordningen för mötet.

– Det kunde vara en chef som stämde av med en annan chef kvällen innan och satte ihop dagordningen. Då har inte medarbetarna hunnit ta del av punkterna på dagordningen för att snacka ihop sig.

Susanne Andersson tycker att man som chef ska fundera på vilken möteskultur man vill ha.

Titta på hur taltiden är fördelad, vilka bekräftelsemönster som finns och vilka som vanligtvis bekräftar varandra och hur. Många tror att en möteskultur inte går att ändra, att den sitter i väggarna.

– Men möteskulturen sitter inte i väggarna i stället återskapas den mellan de som deltar på ett möte. Det går att föra en diskussion bland både medarbetare och chefer om hur viktigt det är att allas röster och idéer blir hörda.