Oss slöfockar emellan

Så här i början av året är vi många som är fulla av goda intentioner om nya vanor: träna mer, äta bättre, få mer tid till familjen, bli bättre på att hålla deadlines…

Men jag måste komma med ett erkännande. Jag är en slöfock. Inte alltid så att det märks utåt, men jodå, jag är en slöfock.

Jag är egenföretagare, och sådana jobbar väl jämt eller? Jo, många gör det, och så även jag, men inte hela tiden.

Mitt jobb varierar väldigt mycket. I perioder jobbar jag som en tok och har massor av uppdrag inbokade, reser en hel del och tillbringar få dagar på kontoret. Några veckor senare kan det vara raka motsatsen. Inga resor och inga större uppdrag i almanackan, mycket tid vid datorn och med kollegorna vid fikabordet. Och jag har insett att de veckorna som är tomma i kalendern, de som vore lysande att använda till återhämtning, träning, administration osv gör mig så sjukt ineffektiv! Jag behöver verkligen en deadline att jobba mot, eld i baken och kniven mot strupen, DÅ är jag effektiv och får massor gjort.

Jag ser parallellerna med studietiden, en del av de kurser jag läste ställde inte särskilt höga krav på oss studenter. Och på samma sätt som jag kunde flumma runt då, i perioder utan tentor och uppsatser, på samma sätt är jag usel på att använda min obokade tid nu.

Jag skulle kunna fräscha upp min hemsida med nya texter och bilder, det har jag ju tänkt ett tag att jag borde… Eller kanske läsa den där intressanta ledarskapboken som legat på skrivbordet hela hösten, och få lite ny inspiration? Men icke att jag tar tag i det. Men däremot, nästa vecka, med två inbokade dagar på resande fot, en röd dag och en klämdag hemma med lediga barn, DÅ lär det hända grejer. Jag känner mig själv.

Någon gång har jag testat att sätta upp en fejkad deadline för mig själv, men min hjärna köper inte det. Jag VET ju att det inte är på riktigt, så det funkar inte.

Men så slog det mig: tänk om att vara ”sjukt ineffektiv” är återhämtning för mig? Tänk om det faktiskt är mitt sätt att ladda om, det här med att sitta och dutta lite vid datorn och egentligen inte producera något. Fika länge med kollegorna. Gå en sväng på stan, hämta tidigare på dagis. Helt enkelt försöka släppa att Luther sitter på axeln och knackar mig i huvudet och påpekar att jag nog borde jobba. Och njuta av att inte behöva göra någonting, utan skuld. Det kanske är sista dagen på länge som möjligheten ges?

Jag kanske alltså på ett effektivt sätt återhämtar mig? Det känns ju plötsligt bättre.

Ja, så är det nog, att vara en slöfock ibland är mitt sätt till återhämtning. Fast det får inte bli för länge, då blir jag rastlös och uttråkad. Mer än tre dagar i streck är svårt att klara. Men jag jobbar på det, det får bli min utmaning för 2016!