Stalltjejer sparkar bakut

För den som tar anställning på en hästgård är det ofta enklast att också bo där. Kanske är det första jobbet, kanske är det första flytten hemifrån. Kollegorna och arbetsgivaren, som ofta är ägaren till gården, blir som en familj.

– De här tjejerna älskar hästar och för dem är hästarna allt. Att leva på en hästgård är lite som att leva i en bubbla. Det kan vara hur bra och lärorikt som helst, men det kan också vara en värld av makt, beroende och sexuella trakasserier, säger Mika Thalén som är en av initiativtagarna till hästsportens upprop #Visparkarbakut!.

Mika Thalén äger själv en hästgård och initiativet till #Visparkarbakut! kom i slutet av förra året. Och via Facebookgruppen som i dag har 13 000 medlemmar har det kommit hundratals vittnesmål om övergrepp och sexuella trakasserier från unga tjejer som blivit utsatta av manliga hästägare, tränare eller ryttare. 

Hur kan det komma sig att ingen vittnat om detta tidigare? 

– Ridsporten är en bransch som är unik, du lever ofta tätt inpå dem du jobbar med. Gränserna mellan arbete och fritid flyter ihop. Att bo på en hästgård och leva i en familj gör att du hamnar i en slags beroendeställning gentemot ägaren. Och det råder en tystnadskultur där den som vittnar riskerar att bli utfryst och mister tillgången till en häst de kanske skött och fått rida i många år, säger Mika Thalén.

Hon menar att duktiga hästägare och skickliga tävlingsryttare är som idoler för hästintresserade tjejer, idoler som de ser upp till. Och att tjejerna också står ut med nästan vad som helst för att få vara med hästarna.

– För att bryta det skeva beroendet som leder till sexuella trakasserier och övergrepp krävs det att någon kan säga att det är fel – så att det går att förändra. Och det behövs utbildad personal på hästgårdar, travstall och bland uppfödare som kan ta sitt ansvar som arbetsgivare så att både anställda och hobbyryttare kan känna sig trygga. 

På Grevlundagården i Vitaby utanför Kivik börjar arbetsdagen redan 06.30. Då ska de 35 hästarna utfodras, det ska mockas i stallet och sen ska hästarna ut i hagar och skrittmaskiner. Alla hjälps åt och klockan åtta är det gemensam frukost där de tillsammans går igenom vad som ska göras under dagen, om ett foder ska ändras, om det är något speciellt med en viss häst och vilka som ska iväg på tävling. Inte sällan tittar stallets två ägare förbi stund också.

Stallet har fyra tävlingsryttare, där den mest kända är Peder Fredricson (som vunnit både EM- och OS-medalj). Han äger gården tillsammans med sin fru Lisen Bratt Fredricson. På gården bor också sex hästskötare och en ryttare som är mellan 20 och 35 år.

Det är en hästgård som gått från klarhet till klarhet och förutom att gårdens tävlingsryttare skördat fina priser och framgångar så har de som jobbar där numer avtalsenliga löner och gården har också kunnat anställa fler i takt med att verksamheten vuxit. En stor skillnad jämfört med andra hästgårdar är att det inte är ägarna själva som har ansvar för personalen utan stallchefen Jenny Talinsson. Innan sommaren gick hon också en ledarskapsutbildning.

– Jag tror att det är få andra stall som har personal eller stallägare som är utbildade i ledarskap, förutom kanske i ridskolorna. Under utbildningen lärde jag mig hur en grupp fungerar och fick verktyg för att kunna leda gruppen framåt med allt vad det innebär. Det har definitivt gjort mig till en bättre chef för de som jobbar i stallet och jag är mer trygg i min roll.

Hon vet att det ibland är tufft för de unga tjejerna som kommer till gården med drömmar om hästlivet. De har precis flyttat hemifrån och ska bo och jobba ihop med andra de inte känner. Och jobbet är fysiskt tungt jämfört med att sitta i skolbänken och arbetsdagarna kan bli långa.

– För mig är kommunikationen med tjejerna a och o. Om man inte tänker sig för kan det lätt bli att vi bara jobbar på utan att jag vet hur folk mår. Det är viktigt att jag sätter mig ner en stund med dem då och då och hör hur de har det och frågar om det är något vi kan göra bättre. Sen vet de att de kan ringa mig dygnet runt om de är ledsna eller om det är något de grubblar på.

Jenny Talinsson har inte varit med om att någon av tjejerna på gården varit utsatt för sexuella trakasserier eller övergrepp. Men hon har en klar handlingsplan för hur hon ska agera som chef och medmänniska om det händer.

– Jag skulle sätta mig ner med personen i fråga och höra mig för om vad som hade hänt. Och sedan fråga om hon ville anmäla personen som gjort det. Det är jätteviktigt att den som blivit utsatt inte känner att det som skedde är hennes fel. Jag skulle också se till att den som drabbades fick hjälp att prata med någon professionell. Och så skulle jag stötta så mycket jag kunde.

Stallchefen Jenny Talinsson vill att personalen ska känna sig trygg i att våga prata öppet om någon drabbas och att de ska veta att hon stöttar dem i att anmäla för att det ska få ett stopp. Att anmäla är också ett sätt att se till att andra inte drabbas.

Hon tycker också att när sexuella trakasserier kommer på tal är det till stor del tjejer och kvinnor som blir upprörda och kommer med förslag till förändring och stöttar. Men hon tycker att pojkarna och männen lyser med sin frånvaroo i debatten.

– De behövs ju som förebilder för de unga killarna. Det ska vara bra, tufft och coolt att stötta tjejerna i den här frågan – inte skämmigt. Vi måste uppfostra våra söner så att deras värdegrund står för respekt för en annan individ och för jämlikhet.

Jenny Talinsson hoppas och tror att tjejerna som jobbar på Grevlundagården har fått skinn på näsan och vågar säga ifrån om någon beter sig illa mot dem. De jobbar som ett team på gården där alla vet sitt värde och har sin tydliga roll.

Grevlundagårdens proffsiga inställning till verksamheten handlar om att det är ett stall med resurser och ambitioner. Ägarna har till exempel kollat hur mycket tid varje moment på en häst tar som mockning, skötsel, ridning och på så sätt benat ut alla kostnader runt en häst för att kunna ta rätt pris av de som vill ha sin häst där. Det ger också en signal om att allas arbete på gården syns och räknas.

När Jenny Talinsson anställer nytt folk vill hon att de ska vara genuint intresserade av att jobba på en hästgård och kunna tänka sig att stanna ett tag.

– Det handlar om att vi satsar på dem och lär upp dem, då vill vi att de stannar längre än ett år, säger Jenny Talinsson.

När tystnadskulturen inom ridsporten nu är bruten har behovet av kunskap om sexuella trakasserier och  övergrepp aktualiserats. Projektet ”Schysst stall” som drivs av Prevent syftar till att öka kunskapen om sexuella trakasserier och arbetsmiljön i stall.

– Den här utbildningen liknar inget annat vi gjort. Dels för att vi inte gjort något så specifikt om sexuella trakasserier och övergrepp, dels för att det var parterna inom hästnäringen som tog initiativet och kom till oss, säger Lisa Rönnbäck, projektledare för ”Schysst stall” på Prevent.

Prevent bistår med kunskap så att hästnäringen ska kunna jobba förebyggande och höja kunskapsnivån om arbetsmiljö i allmänhet och sexuella trakasserier i synnerhet. Materialet som tas fram vänder sig både till arbetsgivare, arbetstagare liksom lärare och elever på utbildningar med hästinriktning.

”Schysst stall” lanseras i januari 2019 och består av en webbutbildning för arbetsgivarna med lättillgänglig information om deras ansvar. Och för arbetstagarna finns filmer på webbensom visar olika situationer och dilemman som kan uppstå. Filmer som kan användas som underlag för diskussion- och reflektion. Materialet ska även svara på frågorna “vi har problem, vad ska jag göra nu?” och “vem kan jag vända mig till?”.

Information om ”Schysst stall” kommer också att finnas på alla stora ridtävlingar framöver.

Vad innebär Schysst stall-loggan som kommer att finnas?

– Att stallen kan sätta upp den och visa att de jobbar aktivt med det här frågorna, säger Lisa Rönnbäck.

En av parterna som tog initiativet att vända sig till Prevent är Kommunalarbetareförbundet som organiserar hästskötare i ridhus, stuterier och hos trav- och galopptränare.

 – Jag är övertygad om att alla arbetstagare och de flesta arbetsgivare kommer att välkomna ”Schysst stall”. Nu gäller det att vi som är delaktiga till initiativet ser till att sprida information om materialet och ser till att det används, säger Anja Westberg som är ombudsman på Kommunalarbetareförbundet.

– Genom att lyfta frågan om sexuella trakasserier är jag övertygad om att vi kan få till stånd en förändring inom hästnäringen.