Vår längtan efter stora kök

Vilket väsen i julas när nya säsongen av The Crown hade premiär! Halva bekantskapskretsen blev omöjlig att nå, Facebook-flöden fylldes av hyllningar, och precis alla tycktes plötsligt sätta bara en enda sak högst i livet – nämligen uppstekt veckotidningsskvaller från cirka 1962. Den där prinsessan Margaret, när ska hon skärpa sig?
Nu ska jag inte göra mig lustig, för även jag frossade. Gamla skandaler är tröstgodis för oss i dag, när vår aktuella världspolitik svider för svårt. En glädje i The Crown är detaljrikedomen – kläderna, bilarna, miljöerna. Själv sneglar jag lystet på köken, otidsenliga som hermelinmantlar.
I ett tidigt avsnitt besöker vi storköket i Buckingham Palace. Smockfullt med folk, svettigt, mörkt, inte överdrivet hygieniskt – skymtar vi en råtta? Påminner starkt om köket i Downton Abbey, minus råttan men plus mrs Patmore. Ungefär så såg det helt enkelt ut i kök på brittiska herresäten, "downstairs". Då. Tiden går ju.

Häromåret besökte jag det gigantiska Castle Howard i Yorkshire, ett av få brittiska slott som kan ge Buckingham Palace en match vad gäller storlek, pompa och ståt. Salarna, hallarna, kupolen – allt vårdas och bevaras. Men köket? Inget att spara på, det var urblåst och ombyggt till café.
Fram till 1930-talet var Castle Howards kök en slamrig arbetsplats, en verkstad men för mat, men när det inte behövdes längre så gjordes det helt osentimentalt om – turisterna tog över, en arbetsmiljö har blivit en fritidsverksamhet.
Stora delar av The Crown och Downton Abbey är inspelade i autentiska miljöer, men köken är specialbyggda: inga riktiga slottskök finns kvar. En arbetsplats har blivit historia.
Under tiden sväller köken i våra hem. Då en lägenhet eller villa byter ägare utvidgas ofta köket. Vi vill ha plats att laga mat, att umgås! 1930-talets funkiskök, en glädjelös tarm, duger inte. Dags att riva en vägg eller två.

Jag tror att de nya öppna köken är delvis inspirerade av film och teve. Det ser ju så mysigt ut, till och med för de stackars slottstjänarna. Som i verkligheten troligen hade det måttligt kul på jobbet.
Men vad gör vi egentligen i våra väldiga kök? Entydig statistik visar att vi äter alltmer färdigmat och takeaway. Undra på det, vi jobbar ju dygnet runt för att få råd med amorteringarna!
Nostalgin, vår romantiska längtan efter att fly bort i tid och rum, är helt klart en realitet – men romantik är sällan logisk.