Kliv ombord

Den svenska handelsflottan är en väldigt liten aktör i ett globalt perspektiv. Av de drygt 300 fartyg som är svenskregistrerade går mer än hälften i passagerartrafik. Ett av de rederier som trafikerar svenska farvatten är Stena Line. På färjan Stena Scandinavica, som går mellan Göteborg och tyska Kiel, arbetar omkring 170 anställda.

Suzanne Posse är servitris och huvudskyddsombud och har jobbat i nästan 30 år på Stena Line. Varje morgon har servicepersonalen ett kort möte där man tar upp aktuella frågor kring arbetet, till exempel om det har skett något tillbud eller om något är trasigt och behöver fixas.

– Vi har också en skyddskommitté där vi samråder om arbetsmiljö och tillbud ombord, säger hon.

Ett problem bland en del medarbetare är belastningsskador, något som kommer av ett långt arbetsliv med tunga och repetitiva arbetsmoment. Men att jobba ombord kan också vara stressigt när gästerna på färjan väller in.

– Det är väldigt individuellt hur du reagerar på stress. Det gäller att skyddsombud och chefer uppmärksammar och hanterar de olika situationerna för att skapa en bra arbetsmiljö.

Arbetsklimatet och trivseln ombord har stor betydelse eftersom personalen har veckolånga pass där man bor på färjan och träffar arbetskamrater både i arbetet och på fritiden. 

– Det är viktigt att alla går åt samma håll och håller ihop. Får du en bra arbetssammansättning och man märker att de anställda har roligt ihop då gör det jordens skillnad, säger Suzanne Posse.

De senaste åren har de psykosociala frågorna fått allt större uppmärksamhet inom sjöfarten, inte minst genom metoo. Genom hashtaggen lättaankar har omkring 1 150 kvinnliga sjömän och sjöbefälsstuderande vittnat om sexuella trakasserier och kränkande särbehandling. Uppropet har lett fram till avsiktsförklaringen Vågrätt där bland andra fackförbund, rederier, branschföreningar och sjöfartsskolor förbinder sig att motverka trakasserier och kränkningar och skapa en arbetsmiljö i världsklass.

Stena Line är ett av rederierna som skrivit under avsiktsförklaringen. På den internationella kvinnodagen i mars i år lanserade rederiet ett nytt fokusområde för sitt hållbarhetsarbete – Equality och inclusion. Ett av målen är att skapa en arbetsplats fri från trakasserier. 

– Ombord går det privata och arbetsmässiga ihop. Där gäller det att hålla uppe professionerna och i vilken roll man är. Det är en utmaning så klart, säger Therese Vikström, HR business partner på Stena Line.

Tillsammans med klubbordföranden för Sjöbefälsföreningen håller hon löpande utbildningar för befälen ombord, bland annat i hur man förebygger trakasserier och kränkande särbehandling och hur man ska agera om det inträffar.

– Vi har också haft workshops om jargong och skitsnack för alla avdelningar. Själva övningarna har resulterat i att man har tagit fram spelregler som alla är överens om. Det kan vara enkla saker som att man alltid hälsar på varandra, säger Therese Vikström.

Ett annat mål inom fokusområdet är att öka andelen kvinnor i ledande befattningar. I dag är 19 procent av cheferna på Stena Line kvinnor och målet är att komma upp till 30 procent år 2022.

Cecilia Österman är lektor och forskare vid Linnéuniversitet med inriktning på sjöfartens arbetsmiljö. Hon jämför livet ombord på ett fartyg med en småstad där människor har en rad olika yrken och arbetsuppgifter.
Här finns befäl, styrmän och matroser på däck som arbetar med navigering, förtöjning, lastning, lossning och underhållsarbete. Här finns också ingenjörer och motormän som jobbar i maskin med drift och underhåll av den tekniska utrustningen. Därtill kommer intendenturen, det vill säga passagerarservicen, som sköts av kockar, servispersonal, bartendrar, croupierer, butiksbiträden, hyttstädare och andra yrkesgrupper.

De vitt skilda arbetsuppgifterna gör att det finns en rad fysiska risker ombord att ta hänsyn till och arbeta förebyggande med. Buller, vibrationer, kemikalier, tunga lyft, hala däck och roterande maskiner är bara några av dem.

– De vanligaste olycksfallsriskerna är fall- och halkolyckor. Sedan finns det arbetsuppgifter som är specifika för sjöfarten, som förtöjningsarbete. Där är olyckorna tack och lov inte så vanliga, men när de inträffar kan de bli väldigt allvarliga, säger Cecilia Österman.

Samtidigt finns en tradition inom sjöfarten att lösa de problem som uppstår till sjöss. Besättningen måste vara sina egna hantverkare, med uppgift att reparera och fixa saker ombord.

– Det finns internationell forskning som visar att sjömän har ganska hög riskacceptans. Man har inställningen att problem är till för att lösas. Det finns ett gammalt uttryck att ingenting är omöjligt för Gud och en svensk sjöman. Det omöjliga tar bara lite längre tid för Gud.

I rapporten ”Sjukt kul jobb” från 2017 har Cecilia Österman tillsammans med forskarkollegor kartlagt servicepersonalens arbetsmiljö, sjukfrånvaro och arbetstillfredsställelse. Studien visar bland annat att medarbetare i intendenturen har högst sjukfrånvaro och att det hänger ihop med arbetsbelastningen.

– Det är viktigt med återhämtning i arbetet, mikropauser, så att man inte hela tiden jagar på. Sedan behövs mer delaktighet vid utformningen av arbetsplatsen och vid inköp av utrustning. Att man faktiskt frågar de som jobbar vad de har för behov för att kunna göra ett bra jobb.

Cheferna har en nyckelroll och behöver förutsättningar och resurser för att skapa en väl fungerande verksamhet och ett bra arbetsklimat, anser Cecilia Österman. Mycket handlar om organisatoriska frågor, tydliga ansvarsområden och kommunikation.

– Vi vet att hög arbetsbelastning, otydliga roller och långvarig stress leder till konflikter. Sedan lever man väldigt tätt inpå. Man har naturligtvis sin egen hytt men du umgås med människor på en ganska liten yta. Det blir väldigt tajt på gott och ont, säger hon.

Trots att arbetssituationen ofta är påfrestande är arbetstillfredsställelsen bland servicepersonalen hög och många kan inte tänka sig ett jobb på land.

– Man pratar ibland om happy ship. När det funkar och man har kollegor som blir som en andra familj blir det väldigt positivt. Plus att man får möjlighet att leva sitt liv den veckan man är ledig.