Min papperskalender – en kärlekshistoria
Publicerat 7 september 2021
"Vad många färger du har i din."
Femåringen ler så att smilgroparna visar sig, han gör uppehåll i målandet och sneglar på min kalender som ligger blottad på bordet. Sidorna är översållade med uppgifter i olika färger och grader av bråttom. Här och var syns pilar, utropstecken, krumelurer som ingen utom jag själv kan tyda. Varje gång någon i min omgivning får syn på kalendern måste jag komma med en förklaring. Jag mår ju bra av det, har jag sagt, ordning och reda och allt det där. När jag får skriva dit något nytt är det med samma tillfredställelse, samma känsla av att ha åstadkommit något, en upplevelse av kontroll i vardagstillvaron. Jag tycker om den vita fyrkanten längst ut på högersidan med plats för anteckningar. Och så bockarna förstås, ljuvligast av dem alla. När en uppgift är klar förtjänar den ju en bock i valfri färg.
Vi fortsätter, sonen och jag, hängande över varsin vit sida medan vi hummar lite nöjt. Så småningom blir det middagsdags, sen väntar kvällsrutinerna och så ny dag, nya möjligheter. Fem i sju, mitt i morgonpaniken, går jag mellan rummen och vänder på täcken och soffdynor, alla tänkbara ställen men nej, den har gömt sig bra. De kommande dagarna framlever jag som i en dvala, utan kalendern är min tillvaro uppluckrad. Timmarna fylls av en rastlös oro och jag tänker knepiga saker. Som att detta är ett tecken på något större, mer, orovarslande. Som att den är alldeles ensam därute i världen, min vän med året i silverskrift på framsidan.
Jag gör tafatta försök med digitala varianter som kollegor tipsar om och som alla tycks sluta på o – Trello, Miro – men inget kan ersätta min analoga vän. Jag går till bokhandeln för att köpa en ny likadan, men lunkar snart hem igen med en vag känsla av svek. Jag måste tro att den snart kommer hem igen.
Så en vacker majdag tar historien en ny vändning. Jag har just börjat vänja mig vid tanken på att aldrig få återse 2021. Jag har till och med testat ett av verktygen som slutar på o. Det är en lördag och städningsdags med P1 och Spanarna i lurarna. Leksaksboxen har formen av en brandbil. Locket är halvöppet, något glimmar till allra längst ner. Bakom en plirande tyrannosaurus rex och med en knallblå, slajmig groda klistrad mot ryggen ligger den så.
Jag ser på den en lång stund, väger den i händerna. Tänker: Min relik, min uråldriga dinosaurie. Hur kunde jag någonsin få för mig att välja bort dig? Välkommen hem, säger jag och stryker bort dammet.
Om Ingrid Skarp
Ingrid Skarp är frilansjournalist och författare. Också verksam som föreläsare och samtalsledare för arbetsgrupper.
Mer om Krönika
-
Tack, vi vet vad AI betyder
Krönika •
-
Förmodligen har du också använt en härskarteknik
Krönika • ”Men gumman!” Orden kom från en yngre manlig kollega, som jag vanligtvis respekterade och tyckte om. Han uttryckte sig vänligt och tanken var nog att låta lite personlig, men det kändes så fel. Helt plötsligt blev jag hans lilla dotter. Jag sa inget, men ångrade mig senare.
-
"Hjärnvilan är utrotningshotad"
Krönika • Av Sissela Nutley. ”Thank you for not using your cell phone” – stod det i spa:ts entré där jag bokat in tre timmar i relaxavdelningen. Det är faktiskt jag som tackar. På dessa timmar har min lilla hjärna fått tid att reflektera. Jag har exempelvis fått några nya idéer, hittat perspektiv på problem och även mentalt skrivit denna krönika.
Prenumerera på nyhetsbrevet
Ja tack, jag vill få nyheter, inspiration och tips till min mejl varje vecka – helt utan kostnad.
Papperstidning
Få tidningen till din brevlåda fyra gånger per år – helt utan kostnad. Du får fördjupande reportage, tipsinriktade artiklar och kan inspireras av hur andra jobbar med arbetsmiljö.
PrenumereraSenaste om Mer om arbetsmiljö
-
Bättre ergonomi med aktivitetsbaserat kontor
Ergonomi • Enligt ergonom Tommy Wilén kan ett aktivitetsbaserat kontor vara skonsammare för kroppen än att ha en fast arbetsplats.
-
Stressrelaterade sjukskrivningar högst bland småbarnsföräldrar
Psykisk hälsa • Antalet personer som är sjukskrivna på grund av stress fortsätter öka och har nått rekordnivåer under 2024. Främst är det mammor i åldern 30–39 år som drabbas.
-
Hot mot finansanställda har blivit vanligare
Hot och våld • Var fjärde finansanställd har upplevt hotfulla situationer på jobbet och över hälften känner sig otrygga på grund av den finansiella brottsligheten.