Viktigt att träna krishantering i praktiken

Myterna när det gäller krishantering kan delas in i två olika områden. Den ena handlar om hur vi som individer reagerar och det andra berör organisation och hantering av kriser. En stark myt är att en person som utsätts för en riktigt allvarlig kris aldrig kan återhämta sig fullt ut. Ellinor Eriksson som är psykolog och kriskonsult vill bestämt avfärda den myten.

Bild: Angelica Liljenroth

– Det är inte sant. Det finns bra hjälp att få och de allra flesta kan bli återställda, säger hon.

En annan är att alla måste gå igenom en reaktionsfas. Om man inte reagerar starkt så kommer man heller inte att gå vidare och kunna återhämta sig.

– Forskningen visar att vi reagerar väldigt olika. Det går inte att förutse vad som är en bra reaktion och vad som händer sedan.

Reaktionsfasen är en del i det som kallas krisens fyra faser och den föregås av chock för att följas av bearbetning och nyorientering. Ursprungligen kommer det här från en studie från 1960-talet med mammor som förlorat sina barn och handlar egentligen om sorg. Men den går inte att rakt av föra över på kriser som till exempel en arbetsplatsolycka, rån eller andra kriser som kan inträffa på en arbetsplats.

Låt krisorganisationen likna den vanliga

När det gäller hur krishanteringen ska se ut finns en föreställning att det behövs en speciell krisorganisation som inte är den vanliga organisationen på arbetsplatsen.

Ellinor Eriksson vill lyfta begreppen likhetsprincipen och närhetsprincipen i krishantering.

Hennes rekommendation är att krisorganisationen ska vara så lik den vanliga som möjligt. Det vill säga att det du har ansvar för i vanliga fall har du också ansvar vid en kris.

– Det är både för att veta hur beslutsvägarna ser ut och för att det skapar en trygghet. Det är också ett ansvarsutkrävande, säger hon.

Ibland finns föreställningen att när en kris inträffar måste man lyfta allt till en högre nivå.

– Men för tryggheten och för att de som finns i verksamheten kan rutiner och vet hur allt fungerar är det bättre att arbeta enligt en närhetsprincip. Däremot kan man ta in stöd utifrån för att hjälpa och vägleda, om det behövs.

Det finns också idéer om att det är viktigt att pausa verksamheten vid en kris, till exempel en olycka eller ett rån. Men ofta gör man pausen längre än den behöver vara och det kan försvåra, för de som berörts, att komma tillbaka.

– Det är lite som principen att sitta upp på hästryggen igen om man ramlat av. Oftast är det gynnsamt att komma tillbaka snabbt och återta arbetsplatsen.

En långsam upptrappning men så snabbt som möjligt, förespråkar Ellinor Eriksson.

– Man kan komma tillbaka till arbetsplatsen och ta en fika eller bara göra ett kort besök till att börja med. Hur och vad som ska ske är en bedömning som ska göras tillsammans med personen som är berörd och så får man prova.

Har det hänt en olycka eller ett rån så är det klart att personalen kommer att vara berörda när de återvänder. Men frågan är hur starkt påverkad man blir av att återvända till arbetsplatsen. Är det känslor som går att hantera?

– Det är viktigt att prova.

Under 1990-talet dök begreppet debriefing upp i samband med stora kriser som Estoniaolyckan och senare tsunamin i Thailand. Det handlar om att det är viktigt att snabbt få prata ut och i detalj gå igenom det som hänt, gärna med stöd att professionella terapeuter och krishanterare. Men nyare forskning visar att det till och med kan vara skadligt att tvingas att grotta ned sig i detaljer.

– Det kan vara helt rätt att samla arbetsgruppen och prata lite om vad som hänt och hur vi går vidare. Men innehållet i det vi pratar om spelar roll. Att grotta ned sig i svåra detaljer och bilder kan vara traumatiserande.

Viktigt med stöd från kollegor och anhöriga

Stödet från kollegor och kontakt med anhöriga kan vara det viktigaste direkt efter att en kris inträffat. Tsunamikatastrofen i Thailand är ett talande exempel på det. När de berörda landade på Arlanda fanns en krisorganisation beredd att ta emot. Men de som anlände ville i första hand träffa anhöriga.

– Att få prata med de som man är van att få stöd ifrån på jobbet är viktigt. Det är de man vill ha stöd av och stötta i en krissituation. Det är också viktigt att ge utrymme att få prata med sina anhöriga.

Att få prata med kollegor fyller en viktig funktion i krishanteringen men som ansvarig chef bör man vara uppmärksam på vart samtalen tar vägen. Det ska vara konstruktiva samtal där man inte fastnar för djupt i detaljer och oro.

Hur väl förberedda är då företagen på att hantera kriser. Enligt Ellinor Eriksson är de flesta väl förberedda när det gäller den teoretiska delen i form av krisplaner men sämre på det praktiska.

– Jag tycker att man ska öva på den praktiska krishanteringen genom scenarier och rollspel. Ofta har man brandövningar eller hur man ska gå till väga vid ett hjärtstopp. Men man är dålig på att öva krishantering i praktiken.