Hoppa till huvudinnehållet
Krönika

Du behöver inte dricka rävgiftet, bara du tar en paus

Vad får du på jobbet? Rävgift, snutkaffe eller en stor balja java. Kärt barn har många namn, och kaffe är älskat av många. 

Eller är det snarare hatkärlek vi känner. Lika vanligt som det är att vi häller upp en kopp kaffe, lika vanligt är det att vi beklagar oss över det. Hur illa det smakar, hur magen knorrar och sömnen påverkas.

Ändå fortsätter vi att fylla på. Att bjuda en kollega, eller att fylla på sin egen mugg, har mindre med den goda smaken eller det minimala näringsinnehållet att göra, och mer med gesten och att stilla abstinensen. Och med ritualen följer gärna en kommentar. Kaffet är något att prata om.

Det händer att någon säger ”nej tack, jag dricker bara te”. Eller ”jag kan inte dricka kaffe efter lunch, då sover jag så dåligt”. Men det spelar mindre roll. Det är också en konversation. 

Tillräckligt många vill ha kaffe för att det ska vara socialt okomplicerat att fråga. Ingen tappar ansiktet, även när svaret blir nej.  
På ett ställe där jag arbetade för flera år sedan hade vi två kaffeapparater. En vanlig kaffebryggare med filterkaffe och en italiensk supermaskin som krävde flera minuters handpåläggning för att få kaffe ur. Vi var många som föredrog den komplicerade. Inte så mycket för att kaffet var godare – för det var det knappt – utan för att det tog tid att göra även den enklaste espresson. 

Kaffemaskinerna inbjöd till kallprat och skapade korta pauser. Och jag älskar pauser. Alltifrån korta mikropauser till långa semestrar och sabbatsår. Men särskilt de korta uppehållen är hotade. Det krävs att man bestämmer sig för att man gillar dem. Att göra ett avbrott från något känns instinktivt improduktivt. Är du en latmask? Det verkar ju som att du inte får något gjort i pausen.

Men det är kortsiktigt tänkt. I de allra flesta fall ger pausen både nödvändig återhämtning och värdefull uppladdning som gör att du jobbar effektivare efteråt. Den som inte tar paus gör fler fel, är mindre kreativ och blir sjuk oftare. 

Dessutom får de flesta något gjort också i pausen. Det är då hjärnan kommer på nya idéer, man kanske hinner skicka ett sms till mamma, tänka ut vad man ska äta till middag eller upptäcka en oväntad lösning på problemet som man inte kom på när man tänkte som mest intensivt nyss.

Ändå är fördomarna kring den som tar en paus starka. När du ser någon sitta på en bänk med en kopp kaffe tänker du kanske inte först: bra där! Utan oftare: vilken slöfock!

Vi måste bli snällare mot andra och oss själva. När du ser någon med kopp, slå dig ner och fråga hur det smakar. Du behöver inte dricka rävgiftet, bara du tar en paus. 

FAKTA OM

Patrik Hadenius

Patrik Hadenius är språkvetare, spanare och pausälskare som nu ägnar mesta tiden åt att starta ett språkmuseum i Stockholm. 

Mer om Krönika

Senaste om Mer om arbetsmiljö