Så bytte vi karriär mitt i livet

Jacob Broms, 43 år. Från reklambyråanställd till läkare. Jobbar på Thoraxkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset (anställd på Södersjukhuset), Stockholm.

Hur kom du på att du skulle bli läkare?
– När jag var 35 år och jobbade med att marknadsföra vin i Holland hade jag jobbat i reklambranschen i tio år. Det var en glamorös tillvaro, men jag kunde inte se mig själv åldras i branschen och var rädd för att bli bitter. Jag hade alltid burit på läkardrömmar och redan efter gymnasiet läst första terminen på läkarprogrammet. Men jag var inte mogen då.

Vad var det svåraste med att ta steget?
– Mitt studiemedel var slut och jag hade en lång diskussion med min fru, eftersom jag skulle vara tvungen att leva på hennes lön. Det här sammanföll med att vi fick barn och ett tag jobbade jag extra som undersköterska och körde taxi på nätterna. Vi kunde inte resa någonstans, men det gjorde inget eftersom våra barn var så små. Nu specialiserar jag mig till narkosläkare, jag älskar mitt yrke och det tror jag smittar av sig privat. När jag är klar narkosläkare ska jag välja en subspecialitet och lära mig ännu mer, det känns helt fantastiskt.

Hur var det att plugga på ”äldre dagar”?

– Jag vet att det låter präktigt men jag njöt. Som yngre läste jag allt, eftersom jag inte kunde urskilja vad som var viktigt. Som småbarnsfar hade jag varken tid eller ork till det. I stället läste jag stenhårt under de timmar som jag kunde gå undan. 

Alicia Rissler, 36 år. Från modedesigner till chef i techbolag. Jobbar som User Experience Director på Izettle, Stockholm.

Varför bytte du karriär?

– Jag hade aldrig tänkt starta eget efter mode- och designstudierna i Barcelona, det bara blev så. 

Allt var spännande och jag lärde mig massor men att få företaget att bli lönsamt var tufft 

och jag jobbade dag och natt. Efter några år flyttade jag hem till Sverige. Men trots att jag delade ateljé med en kollega saknade jag ett större sammanhang. En dag när jag satt på ett tåg och var helt slut efter en resa till Paris bestämde jag mig för att släppa taget och lämna modebranschen.

Hur byter man från mode- till techbranschen?
– Jag bestämde mig för att gå en ettårig YH-utbildning i ”Interactive Art Director” för att lära mig design och konceptutveckling digitalt. Efter några år på webbyrå blev jag intresserad av Izettle och sökte mig dit. Jag och en kollega leder teamet för Design och User Experience. Från att vara egenföretagare har jag nu mer än 300 kollegor, en månadslön och semester. Att vara anställd är fantastiskt!

Hur har du nytta av din tid som egenföretagare?
– Våra kunder är småföretagare så jag kan förstå deras situation. Jag hade ingen bakgrund inom ekonomi och det gäller de flesta småföretagare.

Annika Gustavsson, 37 år. Från teamledare på finansföretag till guldsmed. Driver egen butik och guldsmedja, Visby.

Vad fick dig att säga upp dig?

– Jag började arbeta på finansföretaget PayEx direkt efter gymnasiet och efter tolv år hade jag jobbat upp mig till teamledare. Jag var 30 år och chef med fokus på medarbetarnas och företagets mål. Men så började jag tänka på mina egna mål och blev rädd för att en dag vakna upp med en guldklocka runt armen och undra vart livet tog vägen. Jag tog tjänstledigt och läste till smyckesdesigner. När det var dags att gå tillbaka till jobbet sa kroppen nej. Då bestämde jag mig för att satsa, gick en fyraårig guldsmedshögskola i Köpenhamn och tog gesällbrev i guldsmide.

Hur gick det ekonomiskt?
– När jag tog beslutet att säga upp mig och gå all-in kändes det som en lättnad. Sedan satte jag på skygglapparna och bara körde. Men jag hade haft en chefslön, som student fick det bli storkok. Jag startade mitt företag under studietiden och började ta fram en kollektion som jag sålde in hos olika återförsäljare.

Hur mycket jobbar du?
– Nu har jag öppnat en butik och smedja i Visby. Det är mycket jobb, mellan 12 och 16 timmar, sju dagar i veckan. Jag och min man brukar åka på några längre resor varje år för att vara helt lediga, men det gäller att ha koll på årscykeln och planera. Nu har jag en anställd och ska försöka jobba lite mindre.

Olle Ronacher, 54 år. Från fysiskt arbete på järnverk till mellanchef på samma arbetsplats. Jobbar på Uddeholms AB, Hagfors.

Hur gjorde du för att byta arbetsuppgifter totalt?

– Jag jobbade med produktionen här på järnverket där jag stod vid pressarna och arbetade. Men för fem år sedan blev jag lokal ordförande på heltid för If Metall. Jag tyckte att det var roligt med fackligt arbete, men det är en ganska jobbig position att ha i fyra år. Sedan var det meningen att jag skulle gå tillbaka till mitt gamla jobb som jag trivdes jättebra med. Det kan vara behagligt att inte ta alla konflikter och bara göra det man blir tillsagd. Men då blev jag erbjuden jobbet som chef på centralförrådet.

Var det inte svårt att byta sida, från fackordförande till chef?

– Jo, jag funderade ett bra tag innan jag tackade ja. Nu har det gått ett år och jag har kommit in i den nya rollen. Jag tror att jag hade facit på hur en bra chef ska vara. Jag är chef över 15 anställda så det är betydligt lugnare än att vara fackordförande för 650 personer. Att vara fackordförande liknar också på sätt och vis en chefsställning.

– Eftersom jag har lätt att få kontakt med folk tror jag att jag passar bra som arbetsledare. Jag är absolut inte konflikträdd heller. Men jag är nöjd bara jag får vara kvar på arbetsplatsen. Här stannar jag gärna till pensionen.