Hoppa till huvudinnehållet
Simon Almquist

Simon Almquist är sjätte generationens grisfarmare på Munsö utanför Stockholm.

Bild: Martina Holmberg

Så gjorde vi

Så har mitt jobb förändrats

Lantbrukare är ett av världens äldsta yrken samtidigt som det är ett yrke i ständig förändring. Här berättar fyra lantbrukare i olika åldrar om innovationer som förenklat deras arbetsvardag.

Simon Almquist, 26 år grisfarmare på Munsö, 1 000 frigående slaktsvin

Hur gammal var du när du blev bonde?

– Jag var 18 år, men hade bestämt mig långt tidigare för att ta över verksamheten på gården. Jag är sjätte generationen. Min inriktning är att föda upp ekologiska slaktsvin och spannmål. Jag har bollat med pappa på vägen, han har bidragit med kunskap och jag med nytänkande. 

Vad införde du för lösning som underlättar arbetet med grisarna?

– Mobila stallar där utfordringen är automatiserad och drivs av solceller. Grisarna går ute året om och stallarna ger dem också vatten och skydd. Vid utfodring av djuren finns en risk för att klämma sig eller bli trampad, nu slipper jag det arbetsmomentet. Jag utsätts inte heller för dammet som blir inomhus i ett vanligt stall.

Hur tänker du kring säkerhet när du jobbar ensam?

–  Jag använder maskiner i stället för att lyfta själv och går aldrig under tunga laster. En grip med en ensilagebal väger runt 750 kilo, skulle hydraulslangen gå sönder är det förödande att vara under den. 

Nu mjölkar korna sig själva

Ann Nilsson, 51 år mjölkbonde, Sonarp, 100 mjölkkor

Hur har mjölkningen på gården förändrats?

Ann Nilsson
Ann Nilsson är mjölkbonde i Sonarp
Bild: Anna Hållams

– Utvecklingen har gått i steg. Från början bar vi mjölkmaskiner på femton kilo fram till varje ko. Sedan byggde vi om till kortbås i ladugården och satte in mjölkräls i taket så vi kunde dra maskinerna. Då mjölkade vi korna två gånger om dagen, under en period även tre gånger om dagen.

Vad är största förbättringen av arbetsmiljön?

– Att vi gick över till robotmjölkning för tre och ett halvt år sedan, nu mjölkar korna sig själva. De har en responder i nacken som mäter hur de mår, hur länge de äter, hur länge de idisslar och när de är brunstiga. Datan är kopplad till en app i min telefon som varnar om något inte är som det ska. Sedan har jag ändå alltid ett ”djuröga” och håller koll på dem. Robottekniken är också en hjälp i arbetet för att analysera siffrorna. 

Vilka är de tyngsta arbetsuppgifterna i dag?

– Att stängsla och slå ned stolpar när de ska ut på bete. Eller att flytta på djuren, som ibland inte vill. Det är både tungt och riskfyllt. Att vara bonde är ett fysiskt arbete och på gamla dar har jag faktiskt börja träna på gym. Det är ett sätt att orka med jobbet. 

Vi sitter ner när vi skördar

Magdalena Hermelin, 47 år, grönsaksodlare i Skänninge med 12 hektar och 40 olika grödor

Hur länge har du varit lantbrukare?

Magdalena Hermelin
Magdalena Hermelin, grönsaksodlare i Skänninge
Bild: Staffan Gustavsson

– Jag skolade om mig för tio år sedan. Tidigare jobbade jag med kommunikation och PR. Nu skördar jag några hundra ton grönsaker per säsong och säljer direkt till butiker och i vår gårdsbutik. Vi har också självplock på somrarna. 

När är det högsäsong?

– Juli till december, då har jag tjugo säsongsanställda. Jag försöker se till att de använder de hjälpmedel som finns, som de små elbilarna för att inte behöva gå så långt. Och att de sitter ner och skördar i stället för att stå böjda. Jag jobbar också med att få bort onödiga arbetsmoment. Beställer en butik 100 kilo rödbetor tar vi alltid upp några extra knippen, då slipper vi göra om arbetsmomentet en gång om det blir tilläggsbeställning. Blir det knippen över säljer vi dem i gårdsbutiken.

Hur viktigt är sociala medier i verksamheten?

– Det är världens bästa gratiskanal, jag väljer noggrant bild och vad jag skriver och lägger mycket tid på det. Vad det gäller framtiden med odlingen har jag kommit till en nivå där jag är nöjd. Det handlar inte om att öka antalet fält utan om att fortsätta få fram fina ekologiska grödor. Jag älskar det här yrket och vill aldrig jobba med något annat.

Nu slipper jag dunkarna med döskallar

Anders Lunneryd, spannmålsbonde, 60 år, Trollhättan. 270 hektar fördelat på 30 åkrar 
 
Hur länge har du varit lantbrukare?

Anders Lunneryd
Anders Lunneryd, spannmålsbonde i Trollhättan
Bild: Kent Eng

– Hela livet. Jag odlar främst olika spannmål av äldre kultursorter, till människomat. Den absolut största förbättringen av arbetsmiljön var övergången till ekologisk odling för tjugo år sedan. Nu slipper jag skyddskläder, ansiktsmask och gummihandskar vid hanteringen av bekämpningsmedel. Och dunkarna med döskallar. 

På vilket annat sätt har arbetet förändrats?

– Tidigare varierade arbetsuppgifterna på gården. Nu är det mer specialiserat vilket inte ger samma variation för kroppen. Det kan bli många timmars sittande i traktorn och det känns i ryggen. Det gäller att hålla igång på fritiden för att inte stelna till. Jag brukar ta en cykeltur, promenera eller åka skidor. 

Hur har maskinerna utvecklats?

– De är tystare, har bättre säten och luftkonditionering. Även filter, vilket är bra när man skördar. Jag har ändå andningsskydd mot dammet. Samtidigt som maskinerna blivit bekvämare och effektivare har de också blivit tyngre och det sliter på jorden på åkrarna. Robotisering och AI inom jordbruket är på gång. Vi har GPS i traktorerna och snart finns maskiner som rensar ogräs. På sikt kommer hela fältarbetet att vara robotiserat. 
 

bild på Gerd Eriksson

Gerd Eriksson

Mer om Så gjorde vi

Senaste om Tips och råd