Så blir arbetsplatsen inkluderande för dyslektiker

Bild: Elisabeth Ohlson Wallin

Mellan 5 och 8 procent av Sveriges befolkning har dyslexi, en medfödd svårighet att läsa och skriva. Dyslexi definieras ofta som en funktionsnedsättning men Susanna Cederquist menar att bilden av dyslexi ofta är alltför ensidig.

– Dyslexi handlar inte bara om läs- och skrivsvårigheter. Det finns även många styrkor som personer med dyslexi delar. Många har exempelvis ett väldigt avancerat visuellt tänkande, lättare att tänka nytt och är duktiga på problemlösning. 

Susanna Cederquist är i botten legitimerad lärare som skrev sin examensuppsats om dyslexi. Hon har sedan vidareutbildat sig inom dyslexi och specialpedagogik och de senaste åren har hon bland annat jobbat med att hjälpa företag att bli mer inkluderande gentemot dyslektiker. Hon har även skrivit boken Dyslexi + Styrkor = Sant. Susanna Cederquist har själv dyslexi och har i sitt arbete haft många samtal med personer med diagnosen.

Utmaningar på arbetsplatsen

Hon berättar att en del är rädda för att vara öppna med sin diagnos på arbetsplatsen.  

– Många dyslektiker har blivit påverkade av sin skoltid, där man oftast präglats av de negativa sidorna. En del dyslektiker döljer sin diagnos, vilket tar mycket energi och kan leda till utbrändhet. Jag har också sett fall där diskriminering förekommer, där folk som berättat om sin dyslexi sen fått sin provanställning avslutad utan närmare förklaring, säger hon. 

Hon pekar på att det finns en norm, ”textnormen”, att information liksom kommunikation i huvudsak ska ske genom text, en norm som kan försvåra för personer med dyslexi. 

– Det kan handla om allt från internutbildningar till hur man förväntas kommunicera med varandra inom företaget, det är ofta i första hand textbaserat. Detta trots att personer med dyslexi finns på de flesta arbetsplatser och på alla nivåer inom företag, oavsett om man vet om det eller ej. 

Skapa inkluderande arbetsmiljöer

Att göra arbetsplatsen mer inkluderande för personer med dyslexi handlar inte om att sänka nivån, utan om att ha en större acceptans att människor har olika styrkor och gör saker på olika sätt, menar Susanna Cederquist.

– Det finns många sätt att kommunicera och ta in information på och teknik, som talsynteser, lyssningskoder och AI, skapar helt nya möjligheter att kommunicera på. Det är viktigt att skapa mer tillåtande strukturer på arbetsplatsen så att det inte blir upp till den enskilda individen. Kärnan är att förstå det dyslektiska tänkandet, och att det genomsyrar förhållningssättet på arbetsplatsen. Det behöver också avspeglas i handling, så att mångfald inte bara blir en fin skrivelse i företagets policy. 

Susanna Cederquist har även jobbat mot skolvärlden, med hur vi skapar en likvärdig utbildning för barn med dyslexi. Hon ser en viss risk med det stora fokuset på traditionell läsning i dagens skolpolitik.

– Man pratar mycket om vikten av textläsning inom skolan, men inte om att lyssna till text, ”öronläsa”. Många med dyslexi är primära öronläsare, dessa får inte exkluderas. Detta kan även komma att få konsekvenser för arbetslivet. Dyslexi handlar inte om att man bara skulle behöva lästräna mer, för då handlar det inte om dyslexi, säger hon.