Skalskydd och digitalt skydd

Det yttre skyddet är en viktig del i att göra arbetsmiljön säker och trygg. Det handlar både om att ha ett skalskydd med larm och låsta dörrar och om hur man beter sig säkert på nätet. Skydden syftar till att göra det svårt för potentiella gärningspersoner att nå fram till personalen.

I filmen berättar Sara Milstead, skyddsombud på Aftonbladet, Crister Ohlsson, säkerhetschef Bonnier News och Torbjörn Christiernsson, vd på säkerhetsföretaget Actsec, om sina erfarenheter av att skapa effektivt skydd mot hat och hot.

Skalskydd

Kunskap

Genom att utbilda alla i mediehuset i säkerhet skapas trygghet. Samtidigt ökar förståelsen för att följa de rutiner som finns – till exempel att alltid se till att dörren går i lås ordentligt och att aldrig släppa in en obehörig person.

Lås och larm

Exempel på fysiskt skydd på en redaktion kan vara låsta dörrar, förstärkta fönster och larm. På flera redaktioner finns idag larmknappar som går direkt till polisen. Vissa arbetsplatser har även slussar som måste passeras för att komma in på redaktionen, exempelvis med passerkort eller en knapptryckning. En del redaktioner har zonindelning med till exempel en offentlig del dit besökare har tillträde och en redaktionell del som finns bakom en barriär i form av en låst dörr.

Vakter

Vakter eller väktare är ytterligare en förstärkning av det fysiska skyddet. Vakter kan finnas i receptionen, eller till och med sköta bemanningen av den. De utgör då ytterligare ett hinder för en potentiell gärningsperson att komma åt medarbetare fysiskt. Vid en hotfull situation kan det därför bli väktarna som angrips i första hand. Ett fåtal stora redaktioner har av den anledningen ersatt väktarna med civila skyddsspanare, som rör sig i redaktionslokalen utan att det syns att de är där för att skydda de anställda.

Personlig skyddsutrustning

I vissa uppdrag i hotfulla miljöer behövs personlig skyddsutrustning. Men en risk med att bära fysiskt skydd, som till exempel hjälm och skyddsväst, är att det skapar uppmärksamhet vid till exempel bevakning av demonstrationer. Beroende på vilka riskbedömningar som görs på redaktionen kan det ändå ibland vara nödvändigt att använda skyddsutrustning vid bevakning av vissa händelser. Tänk på att hålla ett fysiskt avstånd till hotfulla personer och att till exempel inte stå mellan för- och motdemonstranter.

Vid pågående hotbild där en gärningsperson betraktas som farlig och det finns en stor risk för att hotet kan gå över till handling, går det att via säkerhetsbolag eller polis få låna personlarm. Larmen sänder via GPS en signal så att hjälp kan skickas akut. Det är ofta en extern aktör som i samråd med redaktionsledningen gör bedömningen om en reporter behöver ett skyddslarm.

Besöksrutiner

Om en redaktion riskerar hat och hot från externa aktörer eller personer är det viktigt att kontrollera vem som har tillträde till lokalerna.

Ett sätt är att använda ID-kontroll, registrering och besöksbrickor för att säkra att personer som kommer är väntade besökare.

Det är viktigt att alla på redaktionen får information om, följer och förstår vikten av rutinerna – det gäller även nyanställda, praktikanter och vikarier.

Ofta är den mänskliga faktorn den största risken, när till exempel besökare släpps in utan att de behöver anmäla sig i receptionen.

Riskbedömning som grund för fysiskt skydd

Redaktionens fysiska skydd bör bestämmas med utgångspunkt från den riskbedömning som görs av hur hat och hot påverkar arbetsmiljön. Riskbedömningen ska ha fokus på hur hat och hot ska förebyggas och hanteras för att få en säker och trygg arbetsmiljö.

Det är även bra att ha en handlingsplan för hur det fysiska skyddet kan skalas upp, om en situation kräver förstärkning av det fysiska skyddet. Mindre bra är att göra bedömningar i stunden, när medarbetare är påverkade av rädsla eller stress.

När det gäller hotfulla miljöer, som till exempel kriminellt belastade områden eller vissa demonstrationer, krävs en bedömning av vem som ska skickas på uppdraget.

Exempel på riktlinjer vid uppdrag i hotfulla miljöer:

Att inte skicka någon på uppdrag till hotfulla områden utan att ha gått igenom arbetsplatsens säkerhetsrutiner för arbete i riskfylld miljö.
Att helst använda rutinerade medarbetare och att som regel vara minst två på uppdraget – det ger möjlighet att bevaka och varna varandra, även om någon kommer bakifrån.
Att undvika att i klädsel och utrustning signalera media.
Att så långt möjligt undvika uppdrag sent på kvällar eller nätter.
Att i särskilt riskfyllda miljöer alltid ha med någon från ett säkerhetsföretag.

Frågor att ställa om redaktionens fysiska skydd

Använd en checklista för att se om redaktionens skydd är tillräckligt bra. Exempel på frågor som behöver få svar är:

Hur ser vårt skydd ut i relation till de risker vi identifierat?
Vad hindrar en gärningsman från att nå en medarbetare på redaktionen?
Hur fungerar besöksrutinerna?
Finns fungerande lås och larm? Känner sig personalen trygg med det befintliga skyddet?
Behövs stöd från ett säkerhetsbolag?
Har medarbetarna rätt kunskap och utrustning vid farliga uppdrag
Vilka förbättringar skulle ge bäst effekt?

Så arbetar ett säkerhetsföretag

Många redaktioner tar hjälp av säkerhetsföretag för att hantera frågor om hat och hot. Ett säkerhetsföretag kan bland annat bedöma hur allvarligt ett specifikt hot är: går det att identifiera personen bakom hotet, är det en enskild individ i affekt eller kommer hotet från en grupp?
Säkerhetsföretaget kan föreslå åtgärder för att skydda personen som hotas, bland annat genom att bedöma säkerheten och upptäcka säkerhetsrisker i till exempel personens bostad och rutiner. Det ger den hotade personen hjälp att veta hur och var hen behöver vara extra uppmärksam.

Personer från säkerhetsföretaget kan även följa med på uppdrag till hotfulla områden och göra en bedömning av säkerhetsläget på plats.

Säkerhetsföretag arbetar även förebyggande med utbildningar som kan bestå både av teori, övningar på redaktionen samt realistiska scenarioövningar ute på fältet.

Så arbetar polisen med personsäkerhet

Hotade personer och deras anhöriga kan få skydd, hjälp och stöd av polisen. Journalister, förtroendevalda och konstnärer är sedan 2018 prioriterade grupper.

Det är den lokala brottsoffer- och personsäkerhetsverksamheten (BOPS) som i första hand arbetar med grundläggande personsäkerhet. Detta görs i samverkan med olika berörda myndigheter, till exempel Säkerhetspolisen och Skatteverket. På lokal nivå samverkar polisen med till exempel kommuner, skolor, företag och ideella organisationer. Polisen samverkar också med civilsamhället, till exempel genom nära samarbeten med landets brottsofferjourer och Brottsoffermyndigheten, men också via samverkansforum med företrädare för förtroendevalda, journalister, konstnärer, organisationer för transpersoner och EU-/EES-medborgare.

I Stockholm, Göteborg och Malmö finns även demokrati- och hatbrottsgrupper med särskilda hatbrottsutredare och specialister. Demokrati- och hatbrottsgrupperna har ett särskilt ansvar för att utreda brott mot journalister, så om du anmäler något, berätta att du är journalist så hamnar ärendet på rätt ställe.

Inför demonstrationer och andra allmänna sammankomster gör polisen en riskbedömning om det finns ökad risk för hatbrott.

Digitalt skydd

Riktlinjer för sociala medier

Mycket hat och hot förmedlas via sociala medier. Det är därför viktigt att redaktionen har tydliga och väl kända riktlinjer för hur sociala medier ska hanteras.

Exempel på åtgärder för att öka det digitala skyddet är att:

Kontrollera säkerhetsinställningarna i sociala medier och vilka som kan se inläggen.
Inte lägga till okända personer i egna nätverk.
Vara medveten om att fotografier på barn och anhöriga kan missbrukas.
Spår som du lämnar efter dig idag kan blir pusselbitar för en hotaktör som försöker kartlägga dig i framtiden.
Som regel inte svara på hat eller hot. Om det känns viktigt att bemöta är det bättre att låta en mer neutral person, till exempel säkerhetschefen eller närmaste chefen, svara.
Inte skriva vad du ska göra eller om platser som du kommer att besöka. Skriv bara om sådant som du redan har gjort.

Fundera även på hur du använder sociala medier i yrkeslivet respektive privatlivet. Vilken information finns tillgänglig om dig, dina vänner och din familj? Blir informationen tillgänglig för dem du kontaktar i yrket på samma plattform?

Blir du utsatt för hat och hot i sociala medier kanske det finns anledning att göra ett uppehåll under ett par veckor. Detta är ofta effektivt för att få hatet att avta.

För särskilt utsatta journalister kan det även finnas anledning att låta ett säkerhetsföretag följa mejltrådar och rapportera direkt om situationen blir för hotfull. Samma regler gäller för e-post som för sociala medier – den som utsätts för hat och hot ska som regel inte svara själv.

Riskbedömning inför publicering

Det är viktigt att ha tydliga rutiner för hur publiceringar ska riskbedömas och att ta hänsyn även till hanteringen på sociala medier.

Rutinerna bör innefatta:

Vad som definieras som en riskfylld publicering och varför.
Vem som gör riskbedömningen och hur den ska gå till.
Om det ska finnas ett öppet kommentarsfält på sociala medier eller inte.
Hur eventuella kommentarer ska hanteras, om någon annan än reportern ska läsa och eventuellt svara på kommentarer, samt riktlinjer för när kommentarer ska eller inte ska besvaras.
Vilken veckodag som är bäst för känsliga publiceringar. En riktlinje kan vara att - om möjligt - inte publicera känsliga inlägg på en fredag eller inför en längre ledighet. Det är ett sätt att förebygga att en reporter inte ensam ska behöva ta hand om eventuella hat- och hotsituationer.

Hitta på sidan