4. Förutsättningar och samspel

Arbetets organisation och sociala faktorer påverkar arbetsmiljön. Arbetsmiljöverkets föreskrifter om det här ämnet riktar in sig på arbetsbelastning, kränkande särbehandling och arbetstid.

Att arbeta tillsammans

Du som arbetar inom hälso- och sjukvården har ett arbete som går ut på att möta och vårda människor. Det ställer därför särskilda krav på hur personalen samarbetar med varandra och interagerar med patienterna. Både din arbetsmiljö och patientsäkerheten blir bättre av god stämning och bra samspel i personalgruppen. I den här filmen berättar några verksamheter och experter om organisatorisk och social arbetsmiljö inom privat vård.

Organisatorisk och social arbetsmiljö inom den privata vården

Arbetsbelastning – balans mellan krav och resurser

För att du ska ha en hälsosam arbetsbelastning behöver du ha balans mellan de yttre krav som verksamhet och omgivning ställer på dig och de resurser och förutsättningar du har för att möta upp utmaningarna och på bästa sätt lösa uppgifter. Man bör ha i åtanke att krav som ställs kan upplevas olika av olika individer, det är till exempel skillnad på att vara ny och att vara erfaren i förhållande till en arbetsuppgift. Det är också naturligt att kraven varierar, men ju högre de är desto större blir också behoven av resurser. Några exempel på olika former av resurser är tid, rätt kunskap och kompetens, rätt tekniska förutsättningar, tillgång till handledning samt gott samarbete med kollegor.

En kortare period med större krav än resurser behöver inte vara ohälsosam, om du samtidigt har möjlighet till återhämtning. Därför behöver arbetsgivaren se till att arbetsintensiva perioder inte blir mer regel än undantag och att det finns en balans för alla medarbetare. Om det finns en obalans över tid behövs det åtgärder.

Arbetsbelastningen påverkas också av vilka förväntningar som finns och hur man planerar och organiserar arbetet. Att inte ha en klar bild av vad som förväntas av en kan leda till känslor av stress. Därför behöver alla känna till verksamhetens mål, både för individens och för arbetsgruppens insatser.

Prata med varandra

Att prata med varandra är en friskfaktor på alla arbetsplatser. Det gäller inte minst i hälso- och sjukvården, där arbetet kan vara psykiskt påfrestande. Det kan till exempel handla om att man känner ett stort ansvar för patienten och ska hantera att möta människor som mår dåligt. Så se till att det finns utrymme för samtal och handledning där ni tillsammans kan resonera kring det som känns svårt. Sådana samtal kan ske kollegor emellan, men också mellan chef och medarbetare som ett sätt för chefen att få inblick i medarbetarens vardag. På så vis kan ni hjälpas åt att hantera känslor av att inte räcka till för patienten, det som brukar kallas samvetsstress och är en orsak till sjukskrivning hos hälso- och sjukvårdspersonal.

Hur kan ni samtala och stötta varandra på er arbetsplats?

Alla arbetsplatser har konflikter

På alla arbetsplatser händer det att arbetskamrater blir oeniga. Det kan bero på många olika saker, till exempel att du och dina arbetskamrater är engagerade i det ni gör och har en tydlig bild av hur arbetet ska skötas. Det kan också finnas personliga skäl som gör att olika personer har svårt att komma överens. Källor till konflikter kan vara till exempel att personer jobbar olika fort eller hårt, bemöter patienter och anhöriga olika eller är olika bra på att ge varandra information. Om dessutom arbetsbelastningen är hög ökar risken för att vi hamnar i konflikt med varandra.

Många konflikter går att förebygga genom att ha en god kommunikation och en rimlig arbetsbelastning. Att öppet och respektfullt diskutera den här typen av frågor kan dessutom göra att arbetet utvecklas och går framåt.

Kränkande särbehandling

Kränkande särbehandling är inte tillåtet men förekommer ändå. Om kränkande särbehandling förekommer på en arbetsplats påverkar det hela arbetsplatsen, inte bara den eller de som drabbas direkt. Det kan göra medarbetarna otrygga, vilket i sin tur även kan påverka arbetet och arbetsmiljön för alla. Arbetsgivaren har ansvar för att visa att kränkande särbehandling kan inte accepteras. Var och en av oss har också ett moraliskt ansvar att reagera och att säga ifrån om vi ser att någon kollega blir utsatt.  

Som kränkande särbehandling räknas till exempel mobbning, diskriminering och sexuella trakasserier. Det kan handla om fysiska handlingar som hot, utpressning, sabotage och våld. Men ofta handlar det om mindre drastiska men nog så kännbara kränkningar – som att bli förtalad, kontrollerad, nedvärderad, utfrusen och socialt isolerad. Diskriminering är trakasserier där den som utsätts behandlas olika på ett orättvist sätt på grund av vem den är, vad den tror på eller hur den lever.

Även sexuella trakasserier är kränkande särbehandling. Det kan handla om beröringar, tafsningar, skämt, förslag, blickar, jargong eller bilder som är sexuellt anspelande. Sexuella trakasserier skiljer sig från vanlig flört genom att de är ovälkomna.

Det är mycket viktigt att motverka de risker som kan ge upphov till kränkande särbehandling. Man har sett att förhållanden på arbetsplatsen som kan ge upphov till kränkande särbehandling är hög arbetsbelastning, stress, ojämn arbetsfördelning, otydliga ansvarsområden, konflikter och förändringar. Det handlar alltså om organisatoriska och sociala faktorer. Därför kan systematiskt arbete med organisatoriska och sociala aspekter i arbetsmiljön vara ett sätt att förebygga kränkande särbehandling.

Vad ska du då göra om det ändå händer? Tidiga åtgärder ökar möjligheterna att lösa problemen. Både du som utsätts och du som bevittnar något du inte tycker är okej ska markera tydligt att du inte accepterar beteendet. Ta alltid upp problemen med din närmaste chef och kräv hjälp. Många arbetsplatser har egna dokument om hur de ska gå tillväga om de upptäcker eller misstänker kränkande särbehandling. Det ska chefen känna till. Är chefen delaktig i kränkningarna kan du i stället vända dig till en högre chef eller be om stöd hos din fackliga organisation. Du kan också börja med att tala med skyddsombudet på din arbetsplats eller rådgöra med en klok person utanför arbetsplatsen.

Vid fall av kränkande särbehandling, eller misstanke om kränkande särbehandling, ska arbetsgivaren alltid agera. Det kan handla om att utreda vad som hänt, vidta olika åtgärder och ge stöd till den eller de som drabbas. Ofta är det klokt att ta hjälp av en sakkunnig, som till exempel företagshälsovården, i detta arbete.

Kommentarer om organisatorisk och social arbetsmiljö

Se korta filmer med exempel, tips och erfarenheter om hur man kan jobba med sammanhållning och organisatorisk arbetsmiljö i den privata öppenvården.

Marianne Törner

Forskare, samhällsmedicin och folkhälsa vid Göteborgs universitet
”Vi behöver samarbeta oavsett personkemi”

Malin Persson

Distriktssköterska, CityPraktiken
”När det är stressigt försöker jag fokusera på en sak i taget”

Peeter Vinnal

Läkare, CityPraktiken
”Vi i ledningen ska inte tala om för medarbetarna hur de ska arbeta”

Lotta Dellve

Professor, arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet
”Organisationen behöver vara tydlig och arbetet ha rimliga krav”

Nästa avsnitt

5. Hot och våld