Kontroll av säkerhetsdatablad

Om det finns misstankar om att säkerhetsdatabladet inte är korrekt kan följande kontroll göras:

Kontrollera att märkningen på förpackning och säkerhetsdatablad stämmer överens.
Helst ska säkerhetsdatabladet inte vara äldre än två år. Om ett säkerhetsdatablad är daterat före 1995 är det inte godtagbart eftersom dagens krav är mer omfattande.
De ämnen som ingår ska vara noggrant angivna under avsnitt 3 (sammansättning / information om beståndsdelar). Om det bara står "olja", "tensid", "konserveringsmedel", "harts", "härdare", "glykoleter", "aromatiska kolväten", "alifatiska aminer" eller "polymer", går det inte att uttala sig om riskerna, eftersom detta är beteckningar på hela grupper av ämnen. En del ämnen i respektive grupp är farliga medan andra är harmlösa. Står det CAS-nummer (en slags personnummer för kemiska ämnen) vid varje ämne, brukar det vara ett tecken på att ämnena är noggrant angivna.
Vattenlösningar med ett pH-värde lägre än 2,5 eller högre än 11 kan vara frätande för huden. Kontrollera pH under avsnitt 9 (fysikaliska och kemiska egenskaper). Eventuell varning för frätande ska stå under avsnitt 11 (toxikologisk information).
Är den toxikologiska informationen under avsnitt 11 tillräcklig? Det räcker inte med "farligt vid inandning", för vad händer vid inandning? På vilket sätt är det farligt?
Jämför informationen i avsnitt 11 (toxikologisk information) med riskerna som beskrivs i avsnitt 8 (begränsning av exponeringen/personligt skydd). Stämmer de överens? Står det till exempel inget om risker vid inandning samtidigt som det står att man ska använda andningsskydd?
Om miljöriskerna under avsnitt 12 (ekologisk information) bara anges som ett LC50- eller EC50-värde, återspeglar det bara den akuta giftigheten hos ämnen för en viss art. Annat som är intressant är till exempel om ämnet är svårnedbrytbart och om det är bioackumulerbart (kan anrikas i fettvävnad hos djur och människor). Enbart siffror räcker inte. En beskrivning i ord av riskerna bör också finnas.